Last-mile-leveranser i europeiska städer: utmaningar och hållbara lösningar

E-handeln har gjort hemleveranser och paketutlämning till vardag, men den har också lagt ett tungt tryck på stadens gator. Last-mile – den sista delen av transportkedjan från ett urbant lager eller hubb till mottagaren – är ofta den dyraste och mest utsläppsintensiva länken. Lätta lastbilar och skåpbilar konkurrerar om begränsad lastningsplats, står i kö i trånga gator och påverkas av miljözoner och andra regler. För att hantera detta utvecklar europeiska städer strategier för urban logistik och testar nya leveransmodeller. Den här artikeln belyser problemens omfattning och vilka lösningar som växer fram.

Problemets omfattning

Stadsdistribution förser butiker, restauranger och hushåll med varor, men orsakar samtidigt trängsel, buller och luftföroreningar. En rapport som studerar 16 europeiska städer visar att last-mile-leveranser kan stå för mer än 50 % av de totala leveranskostnaderna. Tunga fordon utgör en begränsad del av trafiken, men kan stå för upp till 25 % av transportsektorns CO2-utsläpp i städer och 30–50 % av partiklar och kväveoxider. I många städer uppskattas varudistribution stå för omkring 55 % av fordonens utsläpp.

Utmaningarna omfattar bland annat brist på last- och lossningszoner, få logistikytor inne i stadskärnan, vilket driver logistiken ut mot periferin, samt konkurrens om kantstensutrymmet mellan leveranser, parkering, kollektivtrafik och cyklister. Många leveranser sker under rusningstrafik och förvärrar därmed redan trånga trafikflöden. Boende lyfter också frågor om säkerhet och buller när stora fordon måste manövrera i trånga gator.

Policy och planering

Hållbara urbana logistikplaner (SULP)

EU:s expertgrupp för urban mobilitet rekommenderar att städer tar fram hållbara urbana logistikplaner (Sustainable Urban Logistics Plans, SULP) som en del av sina hållbara mobilitetsplaner. SULP ska ge en helhetsbild av godsflöden, mål för utsläpp och effektivitet samt åtgärdspaket för att nå dem. Sammanfattningen från 2024 lyfter behovet av en EU-gemensam ansats för datainsamling och frivillig datadelning, uppdaterade riktlinjer som inkluderar digitala verktyg som digitala tvillingar och AI samt utbildningar för lokala myndigheter. Den betonar också trygga arbetsförhållanden för förare och bud, samarbetslösningar och delade hubbar som minskar tomkörning.

Stadslogistik med nollutsläpp

På sin sida om urban godstrafik framhåller Europeiska kommissionen att stadens godsleveranser är nödvändiga, men samtidigt drabbas av trängsel, platsbrist och höga kostnader. Rekommendationen är att integrera godsflöden i hållbara mobilitetsplaner och att utveckla SULP i samarbete med näringslivet. Särskilt fokus ligger på eldrivna och andra nollutsläppsfordon, nya distributionsmodeller, dynamisk ruttplanering och multimodala kopplingar mellan fjärrtransporter – som järnväg och inre vattenvägar – och last-mile-distribution. Flera forsknings- och innovationsprojekt fungerar som testbäddar för dessa lösningar.

Innovativa lösningar

I praktiken kombinerar städer och transportörer förändringar i den byggda miljön med regler och digitala verktyg för att göra last-mile-leveranser effektivare och mer hållbara. Erfarenheter från olika europeiska städer pekar på ett antal återkommande byggstenar som kan anpassas till lokala förutsättningar.

1. Mikro-hubbar och konsolidering: mindre omlastningspunkter i eller nära bostadsområden där gods från tyngre fordon lastas om till lättare, utsläppsfria fordon för den sista sträckan.
2. Lastcyklar och lätta elfordon: eldrivna lastcyklar och små elskåpbilar kan ta sig in i gågator, historiska stadskärnor och miljözoner där lastbilar är begränsade eller förbjudna.
3. Leveranser utanför rusningstid: att flytta delar av leveranserna till tidig morgon, kväll eller natt minskar trängseln men kräver hänsyn till bullernivåer och arbetsmiljö för nattpersonal.
4. Samarbetslösningar: genom att dela hubbar, fordon och rutter mellan flera avsändare och transportörer kan man minska antalet tomkörningar och höja fyllnadsgraden på fordonen.
5. Multimodala kopplingar: att koppla järnvägs- och vattenvägsterminaler till urbana logistikcenter gör det möjligt att lägga en större del av sträckan på transporter med lägre klimatpåverkan och begränsa last-mile till korta, lokala körningar.

Steg för logistikchefer

• Kartlägg regler och begränsningar: identifiera miljözoner, tidsfönster, viktbegränsningar och andra regler längs viktiga leveransrutter och säkerställ att fordonsflottan uppfyller kraven.
• Använd data aktivt: samla in data om stopp, leveranstider, kostnader och utsläpp, följ upp nyckeltal som kostnad per stopp och CO2 per leverans och dela aggregerade data med kommunen där det är relevant.
• Investera i fordon med låga eller inga utsläpp: utvärdera hur elskåpbilar, lastcyklar och andra fordonstyper kan integreras i nätet och undersök möjligheter till stöd eller subventioner för att ställa om flottan.
• Bygg partnerskap: delta i forum för stadstransporter och logistik, samarbeta med andra aktörer kring gemensamma hubbar, samlastning och delad infrastruktur och för dialog med kommunen om praktiska lösningar.
• Pilotprojekt och uppskalning: testa nya lösningar i liten skala, exempelvis i utvalda stadsdelar, mät effekterna på kostnader, service och utsläpp och rulla ut de bästa koncepten stegvis till fler områden.

Slutsats

Last-mile-leveranser är en kritisk komponent i stadens försörjning, men också en möjlighet att minska klimatpåverkan och förbättra livskvaliteten. Genom att ta fram SULP, investera i nollutsläppsfordon och prova nya leveransmodeller kan städer och logistikaktörer sänka utsläppen, minska trängseln och erbjuda bättre service. För logistikchefer handlar det om att lyfta last-mile-frågor till en strategisk nivå och arbeta datadrivet tillsammans med offentliga och privata partners.

Källor